måndag 12 oktober 2009

Anton Gunnar Sundling.


Jag har älskat dig så länge som jag har känt dig.
Du var som en ängel som gick utan för fönstret din första skoldag i 2:an.
Jag var bara den där flickan som hade allt och som drömde om att få sin "mr g".
Få allt perfekt.
Vännerna, skolan, linjen, familjen, sakerna ja det mesta.
Aldrig skulle jag kunna tro den dagen att jag skulle bli den lyckligaste på jorden och få ha sin kropp mot din en gång ibland.
Det var en perfekt början på 09, samma dag som klockan slog över fick jag en dejt med dig och du började visa ditt intresse.
Julklappen blev förlängd med ca 1 månad och den blev fullbordad den 17 Januari 2009.
Din och min dag.
Efter det så var allt perfekt,
verkligen allt.
Framtill att våra motgångar kom,
men det känns ibland som dem bara för oss närmare varandra.
Jag börjar lita på dig mer och mer för varje dag,
vilket jag har väldigt svårt för...
Du är seriöst min absolut bästa och underbaraste vän.
Den som jag litar på mest och den som förstår mig bäst.
Du förstår med bara en blick hur jag mår och får mig att känna mig hel.
Jag skulle seriöst aldrig klara mig utan dig.
Du är som min egna ängel som gud sänt ner för att dra i min lycka i yttligare snäpp.
Anton Gunnar Sundling,
du är ljuset i själ, ljudet i min röst, tankarna i mitt huvud och bultandet i mitt hjärta...
Vetrias, Jag älskar dig <3.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar