efter att ha suttit och sett på gamla bilder så har jag insett hur mycket jag saknar folket från vetlanda.
de som jag känt hela livet som jag bara gled ifrån mer och mer i jönköping och nu när jag flyttade till sthlm blev det ännu mer.
har ni varit med om när du kan fylla dina dagar hur mycket som hellst men det är ändå något som gör att du känner dig tom och det är något som fattas..
det har tagit mig 2 år att inse att det är mina barndomsvänner.
framför allt hanna och anna men även anja m.fl.
vi försöker hålla ihop men de känns ändå som vi måste tvinga oss.
jag ska allt ta min semester till att bara tillbringa dem med vänner som fattas.
åka ner till typ hanna när jag ändå ska till kalmar.
sen ska jag ta och fixa mina bilder som jag ska ha på rummet med.
leta reda på sådana och sen ta och fixa till att jag skriver ut dem osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar