jag har nog äntligen börjat se sanningen framför mig denna heglen och det är att det inte kommer att bli som jag vill.
allt kommer att förstöras.. eller låtas bli.. detta nog för att jag inte vill förklara och berätta hur jag känner och vad jag vet för att jag inte vill förlora dig eller höra något som kommer att såra.
för jag har insett efter denna helgen att det är mina känslor som styr och inget annat. dem som alltid har legat där undanlagda och jag gömt dem bort för att jag trodde att det skulle bli bättre och jag bara intalade mig det.
men denna helgen har även lett fram till att jag har insett faktum.
faktumet om att det alltid kommer vara så här.
inget mer... inget mindre...
punkt slut liksom...
men om jag skulle vilja mer, skulle de isf bli mer?
det är det som är den största frågan.
imorgon åker jag hem och börjar med mitt vanliga liv igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar