ibland känns det som om världen bara vill krascha samman, som om någon äter upp mig själv inifrån, tar ifrån mig tankarna som jag så länge har haft om mig själv, om vem jag är. mitt nuvarande liv gör mig så förvirrad att jag inte längre vet vad som är rätt eller fel, jag är inte mig själv längre utan jag har blivit en av de som jag hatar.
jag har inte känt mig så mkt som mig själv på läge som jag gjorde i onsdags på spelningen, då hittade jag tillbaka till den jag är. gå på en spelning och ta ut smärtan och aggressionen utan att behöva bry sig om konsekvenserna, det är de underbaraste som finns. men det går inte längre, här uppe så finns inte de som jag behöver till att våga göra detta. de som alltid har ställt upp för mig och de som jag bara behöver ge en blick och de förstår hur jag mår. jag trodde att jag funnit en, men de visade sig vara fel.
jag orkar inte längre låtsas vara någon som jag inte är.
men jag kan inte vara den jag är utan mig själv.
den som skiter i vad folk tycker och tänker om mig bara jag inte lurar mig själv på vägen,
jag vill tillbaka till jkpg. jag har gjort sthlm.
men de är inte städerna i sig som lockar utan de är personerna.
jag behöver jkpg befolkningen och jag är trött på sthlm befolkningen.
man vet inte vilka som är ens rätta vänner eller vad man ska göra eller gå för att få träffa dem.
antingen måste jag ta tag i mitt liv och göra det rätt. så som de va meningen att jag skulle ha det eller så kommer jag att gå under. det är bara frågan vilket som vinner...
<3
SvaraRadera