känns som en tyngd ramlat ner från mina axlar.
som om jag faktiskt nu vet var jag hör hemma och vilka som är mina vänner.
en liten påminnelse om att dessa personer finns kvar i mänskligheten och inte alla har blivit kopior av varandra.
nu behöver bara tyngden från bröstet släppa... både bokstavligt och skriftligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar