2 jan 2012 part 2.

jag tycker att de är så jävla läskigt.
hur ofta ser det att så här många dör på så kort tid.. av olyckor.. visst i en storstad.
men i vetlanda av alla ställen.. stället där alla känner alla och alla vet allt om alla.. med andra ord. staden som är en familj som hatar varandra.
jag känner folket, jag vet vilka det är. någonstans på livet har ens vägar korsats.
men jag ska inte ljuga... visst det är jätte många som mår dåligt och det är jätte tragiskt.
men personerna är inte mina vänner.
en av mina gamla vänner från när jag bodde i vetlanda dog, jag led med syskon, med bästa familj... hans namn var andreas.
men jag lider inte av de andra. visst den näst senaste var min vän när jag var liten, vi träffades några gånger och sånt men jag kände inte honom längre.
visst det kändes men jag låste inte in mig i ett rum och grät röven av mig som vissa andra gjorde.
jag skrev även inte R.I.P lr vila i frid som många andra gjorde.
detta för att jag inte känner honom.
många andra skriver "jag vet att jag inte känner dig, men du verkade som en bra kille, jag ska tänka på dig, vila i frid" etc..
BULLSHIT!
du kommer tänka lika lite på honom efter hans död som du gjorde innan, alltså aldrig. max nån gång när du träffade honom på stan någon gång i halv året.
så lägg av med att tycka synd om er själva för att ni visste vem personen var...
jag visste vem palme var, men jag lider inte av att han är död.

visst det är tragiskt, vila i frid och skit, men de enda som jag kommer tänka när jag tänker på dig är fan va jobbigt.. om man inte flyttar från vetlanda så dör man ju som en jävla fluga, flytta så länge ni fortfarande lever för snart kommer väl ni med dö!

förlåt för mitt okänsliga inlägg... men jag kände att jag måste klaga av mig på någon lr något.