mina tankar hänger på alla möjliga trådar nu.
lyckliga.. förvirrade.. ledsna..
alla som inte ska vara där är där och förgiftar ner de som ska vara där.
alla små saker som jag gör till stora saker..
igen.
allt de där som inte ville försvinna riktigt när jag blev sårad.
eller så närmar det sig dagen som jag hatar och inte vet hur jag ska reagera på den.
jag är nog för orolig.
orolig över något som jag inte behöver vara?
det bara gör allt mycket svårare att anpassa när man inte vet vart man står på linjerna...
linjerna som inte är visade.. inte är delade.. bara sagda till vissa.
jag skryter, jag är lycklig, jag visar upp för världen.
men ändå känns det som om den står stilla.
du har mina tecken.
du har mitt hjärta.
men ändå är du osäker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar