jag blir så jävla trött på omgivningen.
jag trodde att du var annorlunda, mogen och förståndig.
visst jag svek dig men vad har inte du gjort mot mig då?
jo du lämnade mig... du visste allt och en vacker dag så ignorerade du mig.
jag kunde inte somna för jag tänkte tillbaka på mitt liv,
och jag vet att du inte ville ha de som de så jag ville bara hjälpa till.
lirka upp de så att ni kunde prata.
få reda på vad som har hänt.
för de gör jag överallt annat, jag vill veta exakt vad jag har gjort för fel.
men ja, jag gjorde de säkert bara värre.
gjorde precis de som jag egentligen hatar...
- vara en mellan hand.
men jag tänkte att de skulle bli en hemlighet, tills jag fått reda på allt och sedan kunna hjälpa dig med de som jag fick till svar.
sedan skulle jag berätta vad jag gjort när vi var ihop.
för att kunna förklara mig.
men så blev de inte, och jag får inte förklara mig.
jag hatar att göra de så här med, men du ger mig inte något annat val.
men jag älskar dig, älskar dig förbannat mkt, du fick mig att stå upp när jag mådde som dåligast, när jag behövde någon att prata med men inte hade de vid mig.
jag bryr mig om dig som om du var en bror eller en pojkvän.
Jag vill inte se dig som mig. Du är ju min vägg som jag vill hjälpa till att vara så hög som när jag såg den första gången.
Det var som en klump bildades i magen när du försvann och jag vill inte att den ska bildas igen.
Men om de e så du vill ha det så aja, jag trodde att du var annordlunda men man ska visst inte ändra sin första intryck på vissa.
Detta är bara hälften av de som jag vill säga men jag kan inte, så take it or leave it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar