"varje gång jag betraktar de halvfärdiga djupröda väggarna med sina blanka svarta lister förmörkades mitt sinne av hat mot alla som sagt en sak till mig när de egentligen menade något annat och mot alla som har avsiktligt ljugit trots att de visste att sanningen nog skulle komma fram, mot alla som lyckats krypa obefläckade genom livet men som bakom bakom sig lämnar spår av förröderi och svek att torka in. New Orleans kryllade av falska män som ständigt log mot dig, men som stack kniven i ryggen på dig så fort du vände dig om.
Jag tror att de flesta av världsproblemen skulle kunna lösas om folk bara kunde säga va fan de menade."
tänk att jag läst att det finns någon människa som tycker och tänker som jag trotts allt. Vi är nog inte så olika som jag alltid har tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar